Brené Brown – Mod att vara sårbar



Brené Brown är doktor i sociologi och research professor vid University of Houston Graduate College of Social Work. År 2011 genomförde hon ett TED-talk om sin forskning om sårbarhet, som spred sig som en löpeld med över 6 miljoner visningar på Youtube. Därefter har hon givit ut flera böcker och TED-talks på temat sårbarhet och skam.

Det Brené Brown fann i sin forskning, var att de människor som upplevde sig lyckligast och tacklade livets svårigheter enklast, var de ”öppenhjärtade” människorna. De som vågade vara öppna, sårbara, uttrycka sina känslor av både glädje, sorg och besvikelse, och kunde be om hjälp.
Hon talar om skam – en känsla av att vara ”fel på” och avvika från gruppen, som hindrar oss från att tycka om oss själva och våga vara sig själv fullt ut. Brené Brown bjuder in till en ny definition av Mod: ”Kliv upp, låt andra se dig, också när det inte finns några garantier alls. Det är det som är sårbarhet. Det är det som är att vara modig.”

Sårbarhet kommer väl till pass i familjelivet, när det gället att våga visa sig sårbar för varandra, våga uttala sina behov öppet, och be om hjälp.

På Falk Psykiatri jobbar jag med klienter att våga öppna upp för sin sårbarhet, med traumaterapi, Compassion och Emotionally Focused Therapies. Vi övar på kommunikation, bli medveten om och kunna uttala behov, och att bli lyssnande.

Böcker:

Länkar till TED-talks på Youtube:

Five regrets of the dying

Vad är det egentligen som är viktigt i livet? Palliativa sjuksköterskan Bronnie Ware utförde en studie på vad människor som stod inför sin död, egentligen ångrade med de liv de levat. Det kan ge en tankeställare för oss som står mitt i, och fortfarande kan få välja. Här är en fri översättning av Bronnie Ware’s egen artikel, om sin forskning.

 1. ”Jag önskar att jag hade haft modet att leva det liv jag egentligen själv hade önskat. Inte det liv som andra förväntade sig av mig.”
Det vanligaste var att människor ångrade att de valt bort att följa sina egna drömmar och livsmål, innan det var för sent. Och att de inte vågat göra något annat än vad andra förväntade sig av dem.

2. ”Jag önskar jag inte hade arbetat så hårt.”
Detta uttrycktes av samtliga manliga patienter. De upplevde att de gått miste om sina barns uppväxt och umgänget med sin livspartner. Kvinnorna talade också om denna ånger, men då de flesta i patientgruppen tillhörde den äldre generationen var det färre kvinnor som förvärvsarbetade då. Alla män i gruppen ångrade djupt att de spenderat så mycket av sitt liv i arbetslivets ekorrhjul.

3. ”Jag önskar jag haft modet att uttrycka vad jag kände.”
Många hade tryckt ned sina känslor för att hålla fred med andra. Resultatet blev en medioker tillvaro, där de levt under förhållanden de inte trivdes i. Många hamnade i sjukdomstillstånd, till följd av bitterhet de hamnat i. Ibland är det bättre att höja sin röst, och leva sant.

4. ”Jag önskar jag hållit kontakten med mina vänner.”
En djup ånger över att inte ha gett tillräckligt med tid, engagemang och investering till sina vänner. Det är lätt att låta vår upptagna och stressade livsstil ta över, men materiella saker var inte det som betydde mest på slutet. Allt det handlar om sista veckorna i livet, är kärlek och relationer.

5. ”Jag önskar jag hade låtit mig själv vara lyckligare.”
Ovanligt vanligt, var en insikt sent i livet om att vara lycklig i livet är ett aktivt val. De hade stannat i gamla mönster och vanor, grubblerier och allvar. Djupt därinne fanns en längtan att släppa taget om allt, och bara få skratta och löjla sig åt allt igen.

Läs mer utförligt i artikel skriven av Bronnie Ware själv, eller besök hennes site www.bronnieware.com.

Ord från klienter #1

”För mig är en av de essentialistiska delarna med att gå hos Frida, hennes stora kunskaper kring NPF. Med dessa hjälper hon mig att bättre förstå mina egna förutsättningar och få andra perspektiv på min omvärld. Men om Fridas NPF kunskaperna är kärnan så omges denna av flera lager. Det mest omhuldande lagret, är det av den värme och förståelse som inlindar våra möten, vilken får sällskap av ett lager av öppenhet, där jag inte blir dömd. Flera lager är också svåra och utmanande, Frida får mig att ställa frågorna som jag helst vill undvika, men i nästa lager möts vi i att hjälpa mig att hantera svaren på dem. Hur många lager som vi kommer gå igenom vet jag idag inte, men jag känner mig trygg i att möta dem tillsammans med Frida.”